Jag har lärt mig något nytt. Jag har lärt mig att vara arg - Nej jag har inte bara kommit in i någon slags trotsålder utan jag har lärt mig att det är okej att yttra sina kännslor, även dem inom kategorin ilska. Det har jag inte gjort förrut, inte öppet där jag syns, i så fall innanför den stängda dörren till mitt rum.
Jag älskar det. Det betyder att jag släppt spärren jag levt med i alla år. Skammen.
Vi formas efter det vi går igenom. Självklart, vad annars? Men det gäller antingen att se till att gå igenom saker som formar oss posetivt(?). Eller att vända det negativa till något bra helt enkelt.
Det är synd att vi inte kan styra över sådana saker som ändå har så stor innebörd för oss.
Därför tror jag att det är viktigt att vi inte dömer. Att man alltid ser till att skapa sin egen, rättvisa uppfattning innan vi drämmer klubban i bordet och dömer till livstida straff.

Det stämmer inte att jag lärt mig att vara arg. Rättare sagt har jag lärt mig att ta hand om det där svarta, ruffisga lilla monstret som bor inom mig. Det har, under alla år, fått för liten plats och helt enkelt fel behandlats. Jag har tämjt mitt odjur, men inser nu att det var fel. Jag tror att den eller det, vad det nu är, måste få sitt utrymme! Från och med nu spelar vi i samma lag, jag och mitt odjur. På samma villkor, vart än det tar oss!

 

Express yourself / Madelene