Frågan och den eviga funderingen om hur jordens pojkar egentligen tänker kvarstår.
Och aldrig kommer jag någonsin hinna höra på de där som låter så bra i deras egna huvud innan de flyter ut så fel genom deras munnar.

Därför svarade jag bara med ett artigt leende när han, kvällens största flopp, klev fram och frågade om "fan kan du verkligen andas i den här snuskiga kräk stanken?"
Att samtalet senare flöt på i en lagom lång halvtimme utan större problem är bara ett under.
Eller kanske var det taktiken - att börja med en så IG icebreaker att det inte bara gick att toppa (eller rättare sagt att krypa under) så att det liksom bara kunde bli bättre. .? Kanske.

Poor you skinny farmer. . .

Nej, Skämt å sido. Jag är så nöjd med kvällen att jag nu kan tänka mig att sova riktigt gott.

Och till den som sa åt mig att vidga mina vyer och ge upp hoppet om Knivsta kan jag bara sträcka ut mitt längsta finger och breda ut mitt bredaste hånflin åt.
För jag vet någonting som inte du vet nana nana na na!



Lev ditt eget liv för du ska dö din egen död / Madelene