AND I DON'T CARE ABOUT WHAT PEOPLE SAY CUZ THE PRICE I PAY IS WORTH THE RUSH I GET

Visst är det svårt att övertala sig själv att den underbara vägen dit är mer värt en det hårda fallet ner för stupet är o-värt? Det är så olidligt svårt att minnas just det, när vägen väl är över.

Salta tårar och långsam musik, dystra melodier med sorglig lyrik. 
Just nu mår jag bäst av det i en kombination med att naken dricka vin i ett alldeles för stort glas på balkongen. Jag känner mej som indianen i det dåliga skämtet om att de utför sina behov om de behöver. "Gör som indianerna om du är kissnödig - kissa!" Ni vet väl vad jag menar . . .

Fast varje gång sångaren i mina högtalare nämner ord som "i din famn", "trygg", "kärlek", och "meningen med livet" snuddas jag av lusten att göra som jag brukade göra när jag kände behovet. Jag minns den tiden då jag bara inte kunde låte bli min rena hud, när jag blev arg alltså. . .
"Gör som en yngre Madelene om du inte kan få ut din ilska - skyll på dej själv och betala ditt pris!" Det vet jag att ni vet vad jag menar med . . .

(klicka på bilden, lyssna på låten och läs texten en gång till.)

Ja ä int' bitter / Madelene

<<3<3<3<3<3<3<3<3<3<33<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3