I går kväll flög en tyst svala med sina vita vingar över himmelen. Den hette Problem och försvann från sitt länge levda bo på mina axlar. Några tunga vingslag som slog de omkring i ansiktet, men när den väl fått fart flög den snabbt och försvann för evigt.

Jag äskade min lilla Problem och hade envisats med att hålla honom i min famn trots att dess vassa näbb högg mig gång på gång rakt i hjärtat.
Jag var som den dåliga reklam bruden med ciggaretten i handen, som undrar vad hon vore utan den? Hon som i slutet "fimpar röken och behåller glöden".
Jag höll krampaktigt tag i min dåliga vana, min bittra verklighet, mitt stora problem. Jag plågade mej själv med sådant som jag inte tycker om, men jag kallade det för att jag "stod ut" och det gjorde jag för någon annans skull. Ser ni!? Jag glömde tillomed bort mitt eget livs-motto om att "jag lever för min egen skull". Mitt problem förändrade alltså mej till någon annan. Någon sämmre!

Men igår var det dags att låta svalan rymma - Att fimpa röken men behålla glöden!

Det är viktigt att vara stark. Att se till att klara sig. Inte fly hellre än illa fäkta - utan fäkta bra istället!
Jag väntar på att det lilla Grynet som bor inom varje brud, ska vakna till liv och påminna oss om att "Ta ingen skit". För vi är värda det där grädden på moset, den lilla diamanten längst ner i hösäcken, det allra allra bästa!