Precis när jag tvättat av det smutsiga förflutna som du spottade i mitt ansikte, så spottar du igen.
Exakt när mina djupa sår har läkt ihop, så river du upp nya i de sårbara ärren.
Direkt efter att jag skrubbat bort de elaka orden mina öron lyssnat till, så sjunger du ännu elakare för dem.
______________________________________________________________________________________________

Jag har slitit ut så många skor i en stig som jag aldrig vandrar färdigt. Jag har skymtat slutat många gånger, och varit på väg att ta genvägar dit. Men mina vänner familj och förälskerser har knuffat mej vidare, viskat i mina öron att kämpa vidare, och rätat på min förvridna ryggrad.


För livet är ingen dans på rosor. Ingen vals på någon av ängens doftande blommar alls. Men ändå envisas alla fina sagor om de vackra buketter som prinsessan håller i sina händer när berättelsen är slut och paret ska vigas i handen på varandra. Som en ouppnåelig vision vi aldrig kommer att få uppleva. En dröm värld dom aldrig kommer att konkret existera.

Livet är ingen dans på rosor. Men å andra sidan finns det gott om dansgolv som vi kan skaka våra höfter upp på.
Så knuffa dig i ryggen, viska att du klarar av det, räta på din ryggrad, sopa undan de stickiga rosorna och lev livet!