Jag skulle vilja skriva om ungdomar som bor i sina bilar. Hur dom kör runt söta flickor som känner på den snabba vinden utanför glasrutan. Hur flickornas nätta brunbrända knän sticker ut utanför kjol kanten och hur chaufförens hand vill vila mot det men inte riktigt tar sig modet till.
Om hur timmarna rusar förbi och om hur rutiner glöms bort.

Jag vill skriva om hur lätt det är att bli kär och hur märkligt det är när en flicka ser ner på marken och märker att hon svävar ovanför den. Hur det kittlar mellan tårna från molnen under fötterna. Och hur det värmer i kinderna när tankarna vågar ta ut svängarna och tänka på den hoppfulla framtiden.
Om hur en blick säger mer än tio tusentals ord och hur ett leende säger allting om igen.

Jag vill skriva om hur ett missförstånd kan rasera hela städer och hur svartsjuka kan bränna ner hela världar. Hur en blick kan skära genom de ömma organen och locka fram de värsta utav samveten. Hur en flicka gömmer sig undan och tror att allting ska lösa sig medan hennes hud färgas svart och håret blir till smutsiga tovor.
Om hur en ängel plötsligt kan trilla ner i backen och slå sönder sitt fläckfria skinn.

Men jag skriver istället om hur en rastlös själ inte hinner samla ihop tillräckligt med ork för att vara snäll mot någon annan.
Om hur jag inte tänker ursäkta mej för att jag är den jag är.
(och lägger in lite bilder från min långa och underbara helg istället)

F-ck all you snobsr / Madelene