Jag sitter i soffan och håller mitt dåliga humör i handen.
Kaffet står och gör fula fläckar på gårdagens tidning. Men det gör ingenting för gårdagen har jag redan sopat under mattan och gömt undan för all evighet.

Tv:n spelar förra veckans topmodel avsnitt. Men det är tyvärr inte mycket att minnas heller. Det är redan gjort och vad som än gjordes är det omöjligt att göra ogjort.

Så jag låter min fokus glida över till datorns skärm istället. (Giriga 2ooo-talare nöjer sig inte med bara halva världen i sin hand.)

Gamla nyheter.
Gammal underhållning.
Och en riktigt gammal bild.

Kanske borde de alla förvisas till sopkorgen?
Eller så borde den saknas och föralltid minnas som "den gamla goda tiden"?

They can take tomorrow and the plans we made
They can take the music that we'll never play
All the broken dreams, take everything
Just take it away but they can never have yesterday
They can take the future that we'll never know
They can take the places that we said we would go
All the broken dreams, take everything
Just take it away but they can never have yesterday


They can never have yesterday / Madelene