"Ibland känns det som om jag går på en hög klippa med förbundna ögon. Jag vet att när som hälst tar klippan slut och jag kommer att trilla över kanten rakt ner i avgrunden.

Ibland känns allting så bra. Men hela tiden gnager en röst i bakhuvudet som säger att "jag kan inte ha sån här tur" eller "när som hälst tar allting slut" och så rätt var det är krashar allting och går sönder igen."

Jag antar att just sånna här obetydliga inlägg är anledningen till varför jag  bloggar.


See you on the other side / Madelene











Godnatt<3