BYE BYE, SWEET 15 MINUTES OF FAME
Som Snook någon gång sa:
"Tänk att få allt om bakfoten så pass att man puffar på Vicks tabletter o tuggar på cigaretter o krubbar fiskpaletter me skummande vispad grädde
För att sen gå iväg o be sin gumma diska tvätten"
Eller som jag nyligen sagt:
"Tänk att få allt om bakfoten så pass att man förlitar sig på en främlings lovande ord. Och fortsätter att förnöjt blinka med sina blåa ögon där man står i det gräset på andra sidan - som man alltid trott varit grönare."
En svart blick säger mer än tusen ord.
En flicka som blev förd in i ljuset och bländad av den maktfulla kärleken, i ett förblindande spel som knatt verbalt går att beskriva. Där domaren speglas av en sarkasm smittad ärlighet, med rättvisan nerstampad och kvävd till döden under sina arga fötter.
En segrares gest redan innan spelet har börjat, för att motspelerskan aldrig ska få märka av att hon förlorar. Innan hon plötsligt ska sjunka ner i den hetaste avgrund, nersmord i avund, bländad av sina egna salta tårar och dränkt av förnedrande spott loskor i hennes lena ansikte.
Ett spel som påstås besläktat med kärlek och krig, där alla medlen är tillåtna och ingenting är förbjudet. Med en domare som smeker gräset med sin feta rygg och speglar sig i sin självupptagna glans, dit inte ens flugor vågar beträda och störa honom. Hans och ingen annans värld.
En vind pust som blåser liv i den naiva förlorerskan som paralyserat inte kan slita sin blick ifrån sin motspelares vackra leende. Hon har fastnat i hans hypnotiserande berättelser och förs med strömmen mot det hon själv alltid hatat som mest - och älskar högst just nu.
En skyddande ängels händer på deras axlar och en order om att sluta upp, möts av bara en varsin hånfull suck. Och ett löfte om att de inte bryr sej det minsta om henne och hennes ljusa dräkt.
Nu är hon så skör som en flicka i glashus, för den välkända botten var alltför bekant.
Hjärtat blev rispat, bårar bars ut, sagan var över, utan ett lyckligt slut.
Hon lovar sig själv att göra en drastisk förändring och chocka verkligheten, så som den så obärmhertigt chockat henne. Men hennes uttorkade ådror och trötta puls orkar inte ens stiga ur sängen och föra sin lelösa kropp till framtiden.
Människor som pratar om sig själva i tredje person varnas för storhets vansinne så som om "flickan" skulle tro att hon var större än den krympta ryggradslösa skrake som hon nu är.
För flickan är jag.
Jag lovar er att aldrig tro att jag är bättre än vad jag verkligen är.
Det fanns ingen välsignelse som lovade välfärd och förnöjelse över den ljusblå slöja som oskuldsfullt slöts omkring dem.
Det fanns aldrig någon ärlighet i hans stora hand som smekte henne under kjolen, som lovade att den svarta blicken betydde annat än den antydde till.
Det fanns kanske aldrig heller någon kärlek i den laddade dansen de dansade ihop.
Hämnden blir ljuv / Madelene
I LISTEN SO HIS HEARTBEATS BECAUSE IT PLAYS MY FAVORITE SONG
Det fanns aldrig några regler att följa eller förhoppningar att leva upp till. Det fanns bara en ryckning på hennes bleka axlar och en tom suck som inte brydde sig om något den vid rörde. I en egen skapad bubbla kunde inte den hemska kärleken nå henne och hennes hud slapp rispas av dess vassa törner. Förut var hon i tryggt förvar i den trista säkerhetens fyrkantiga famn och kunde inte lämna den även om hon skulle velat.
Men som om de icke existerande reglerne plötsligt bröts spottades hon ut från sin trygga bubbla. Fångades för första gången upp av en uppskattande famn. Kysstes av två älskande läppar och förlorades i den blödande kärleken.
Har du hört om flickan med kontrollen som klarade av allting själv? Hon som svävade i sin egen värld där hänsyn till någon annan aldrig existerat? Hon som en vacker dag tappade hjärtat i knät och förlorade sitt förstånd? Flickan som tappade allt hon ägde och blev blint förälskad?
STOR STOR I ORDEN MEN LITEN LITEN PÅ JORDEN
Exakt när mina djupa sår har läkt ihop, så river du upp nya i de sårbara ärren.
Direkt efter att jag skrubbat bort de elaka orden mina öron lyssnat till, så sjunger du ännu elakare för dem.
______________________________________________________________________________________________
Jag har slitit ut så många skor i en stig som jag aldrig vandrar färdigt. Jag har skymtat slutat många gånger, och varit på väg att ta genvägar dit. Men mina vänner familj och förälskerser har knuffat mej vidare, viskat i mina öron att kämpa vidare, och rätat på min förvridna ryggrad.
För livet är ingen dans på rosor. Ingen vals på någon av ängens doftande blommar alls. Men ändå envisas alla fina sagor om de vackra buketter som prinsessan håller i sina händer när berättelsen är slut och paret ska vigas i handen på varandra. Som en ouppnåelig vision vi aldrig kommer att få uppleva. En dröm värld dom aldrig kommer att konkret existera.
Livet är ingen dans på rosor. Men å andra sidan finns det gott om dansgolv som vi kan skaka våra höfter upp på.
Så knuffa dig i ryggen, viska att du klarar av det, räta på din ryggrad, sopa undan de stickiga rosorna och lev livet!
ROCK-CHICK GRABB MY DICK I WALK UP IN BANANA SPLIT
Hej och
Om jag vore en tjock livs njutare med rutig skjorta och ett rött ruckel vid havet, hade jag lutat mej tillbaka i hängmattan och sagt att livet leker.
Men nu när jag så så så många gånger rivit sönder såren bara för att få plåstra om dom igen - just för att livet leker med mej (läs spelar mej ett spratt). Så tänker jag göra som alla andra blonda brunetter. Jag ska hugga tag i närmaste alkoholen, glida i min tajtaste klänning, pina mej i de alldeles för obekväma skorna, möta upp mina vackra vänninor och bara le mot hela världen! (host vifta på händerna fjortis host)
Idag är jag glad och det planerar jag att vara i morgon med. För det var jag igår också, men jag hann inte riktigt klart.
Loving life and live för love / Madelene
AND I KEEP BLEEDING, KEEP BLEEDING LOVE
Hon har länge letat, hittat och samlat ihop mod i sin bägare som nu är villig att svämma över och släppas lös. Hon har kastat sin lena hud förtroende fyllt i hans famn. Och hennes känslor vet inte längre vart de ska ta vägen. . .
I ett undrande tomrum, i det där lilla mellanrummet mellan hans läppar vilandes mot hennes, strömmar de frustrerande kännslorna fram och tillbaka. Mellan hennes syre och hans koldioxid. . .
Han har tappat sitt hjärta i hennes knä. Men hon är varmt villig att vårda det med sin kärlek, så hon smeker det med sina lena fingrars spätts och ber en liten bön om att få tillfredsställa sin suktan och åtrå.
Hon hoppas att få strypa det lilla vidunder som kallas osäkerhet innan den sväljer hennes mod och tar med sig viljan på vägen.
Hon har, med sin osäkerhet, uppjagat en sinnes förirrande oro hos honom - En skräck för att hans lilla fågel ska flyga ut ur hans grepp - Att den hala lilla ålen ska slingra sig igen, och halka tillbaka till sitt dåliga förflutna.
Pulsar fortsätter att slå oss till obalans.
Och fjärilar fortsätter att retligt kittla där djupt inne någonstans mellan magen och ryggen.
Blickar fortsätter att flacka, som en spegel av den sprudlande viljan men tveksamma modet inom oss.
Och kinder fortsätter defenitivt att blossa upp som den varma brasan som välkomnat våren så länge vi kan minnas.
Människor fortsätter att förälska sig i varandra, så länge vi älskar den där smärtan som river i själen och sliter förståndet i stycken.
FRIHETEN ÄR DITT VACKRA NAMN, VÄNSKAPEN ÄR DIN STOLTA MODER
Människan måste ta ansvar för sina handlingar!
- Bebis simmet som vi skolkade ifrån som minisar.
- Att vi lärde oss säga bajs innan vi sa pappa i hej-tänder åldern.
- Den elaka dockan som vi aldrig lekde med då vi var lite äldre.
- Mobbningen vi envisades med i lekis.
- De fula orden vi lärde oss att använda i mellanstadiet
- De fula orden vi lärde andra att använda i högstadiet
- Alla hjärtan vi krossar på gymnasiet.
samma trauma i en tragisk avkomma).
- De förhastade slutsatserna vi tar som vuxen (- när vi sparkar igång
först när vi upptäckt att det börjar ta slut. . .
- Och den bortkastade tiden vi inte brydde oss om att ta hand om i livet,
_____________________________________________________________________________________
Jag känner en vän som lovat sig själv att vara den hon är! I en vild värd av avskyvärda grupptryck, vidrig påverkan och hemskt inflytande är det djungelns lag som regerar. Och bara de allra starkaste klarar av att slåss mot dessa helvetiska påfund. Men min vän ska stå där med sin dräkt i pansar och le i den
hektiska stormen av sylvassa pilar. Hennes fina personlighet ska gynna henne att vinna.
Att vinna överlägset. (Hon sa att "Det viktigaste jag har att säga just nu,
är att jag ska fortsätta framåt och göra precis som jag känner",
Stå på dig din vackra människa<3)Friheten är ditt vackra namnVänskapen är din stolta moderRättvisan är din broderKampen är din faderFreden är din systerFramtiden ditt ansvar / Madelene
HAHA RECOVERY
Jag skulle vilja skriva om ungdomar som bor i sina bilar. Hur dom kör runt söta flickor som känner på den snabba vinden utanför glasrutan. Hur flickornas nätta brunbrända knän sticker ut utanför kjol kanten och hur chaufförens hand vill vila mot det men inte riktigt tar sig modet till.
Om hur timmarna rusar förbi och om hur rutiner glöms bort.
Jag vill skriva om hur lätt det är att bli kär och hur märkligt det är när en flicka ser ner på marken och märker att hon svävar ovanför den. Hur det kittlar mellan tårna från molnen under fötterna. Och hur det värmer i kinderna när tankarna vågar ta ut svängarna och tänka på den hoppfulla framtiden.
Om hur en blick säger mer än tio tusentals ord och hur ett leende säger allting om igen.
Jag vill skriva om hur ett missförstånd kan rasera hela städer och hur svartsjuka kan bränna ner hela världar. Hur en blick kan skära genom de ömma organen och locka fram de värsta utav samveten. Hur en flicka gömmer sig undan och tror att allting ska lösa sig medan hennes hud färgas svart och håret blir till smutsiga tovor.
Om hur en ängel plötsligt kan trilla ner i backen och slå sönder sitt fläckfria skinn.
Men jag skriver istället om hur en rastlös själ inte hinner samla ihop tillräckligt med ork för att vara snäll mot någon annan.
Om hur jag inte tänker ursäkta mej för att jag är den jag är.
(och lägger in lite bilder från min långa och underbara helg istället)
F-ck all you snobsr / Madelene