Människan måste ta ansvar för sina handlingar!
Bebis simmet som vi skolkade ifrån som minisar.
Att vi lärde oss säga bajs innan vi sa pappa i hej-tänder åldern.
Den elaka dockan som vi aldrig lekde med då vi var lite äldre.
Mobbningen vi envisades med i lekis.
De fula orden vi lärde oss att använda i mellanstadiet
De fula orden vi lärde andra att använda i högstadiet
Alla hjärtan vi krossar på gymnasiet.
De förhastade slutsatserna vi tar som vuxen (- när vi sparkar igång
samma trauma i en tragisk avkomma).
Och den bortkastade tiden vi inte brydde oss om att ta hand om i livet,
först när vi upptäckt att det börjar ta slut. . .
_____________________________________________________________________________________
 
Jag känner en vän som lovat sig själv att vara den hon är!
I en vild värd av avskyvärda grupptryck, vidrig påverkan och hemskt inflytande
är det djungelns lag som regerar.
Och bara de allra starkaste klarar av att slåss mot dessa helvetiska påfund.
Men min vän ska stå där med sin dräkt i pansar och le i den
hektiska stormen av sylvassa pilar.
Hennes fina personlighet ska gynna henne att vinna.
Att vinna överlägset.

(Hon sa att "Det viktigaste jag har att säga just nu,
är att jag ska fortsätta framåt
och göra precis som jag känner",
Stå på dig din vackra människa<3) 

Friheten är ditt vackra namn
Vänskapen är din stolta moder
Rättvisan är din broder
Kampen är din fader
Freden är din syster
Framtiden ditt ansvar / Madelene

Jag skulle vilja skriva om ungdomar som bor i sina bilar. Hur dom kör runt söta flickor som känner på den snabba vinden utanför glasrutan. Hur flickornas nätta brunbrända knän sticker ut utanför kjol kanten och hur chaufförens hand vill vila mot det men inte riktigt tar sig modet till.
Om hur timmarna rusar förbi och om hur rutiner glöms bort.

Jag vill skriva om hur lätt det är att bli kär och hur märkligt det är när en flicka ser ner på marken och märker att hon svävar ovanför den. Hur det kittlar mellan tårna från molnen under fötterna. Och hur det värmer i kinderna när tankarna vågar ta ut svängarna och tänka på den hoppfulla framtiden.
Om hur en blick säger mer än tio tusentals ord och hur ett leende säger allting om igen.

Jag vill skriva om hur ett missförstånd kan rasera hela städer och hur svartsjuka kan bränna ner hela världar. Hur en blick kan skära genom de ömma organen och locka fram de värsta utav samveten. Hur en flicka gömmer sig undan och tror att allting ska lösa sig medan hennes hud färgas svart och håret blir till smutsiga tovor.
Om hur en ängel plötsligt kan trilla ner i backen och slå sönder sitt fläckfria skinn.

Men jag skriver istället om hur en rastlös själ inte hinner samla ihop tillräckligt med ork för att vara snäll mot någon annan.
Om hur jag inte tänker ursäkta mej för att jag är den jag är.
(och lägger in lite bilder från min långa och underbara helg istället)

F-ck all you snobsr / Madelene

Hoppas du gillar det snurrande hjulet din stackars människa. För det tar aldrig slut när det väl börjat snurra. . .

Det kallas för en evighet. Det där som vi hela tiden spiller utan att lägga större tankekraft i vad det egentligen är värt.
Tiden vi spenderar på människor som vi tycker om.
Tiden som vi slösar på människor som vi hatar.
Tiden som passerar kommer aldrig mer igen. Oavsett om den är spenderar eller slösad.

Oavsett hur bra det än skulle vara så är TIDEN den sista som springer snäppet snabbare bara för att hinna ikapp och hålla om oss på den mörka stigen, i den ensamma skogen, när vi behöver det som mest.

Det kommer aldrig vara TIDEN som tar tag i våra höfter, placerar en mjuk kyss i vår nacke och smiter förbi i den trånga skolkorridoren, när det skulle kännas som bäst.

Det kommer aldrig vara TIDEN som bara vet att den ska hålla än hårdare omkring oss när vi försöker slå oss fria från famnen mitt i den vildaste forsen av tårar, då inget inget annat fungerar.

Det kommer heller aldrig att vara TIDEN som viskar att den älskar oss när vi bråkar som allra hårdast, när det känns som allra mest värdefullt.

Det kallas för en evighet när den ligger framför oss på bordet och väntar på att ske.
Men det kommer aldrig mer igen när den väl försvunnit.

Ta vara på tiden min vän / Madelene