AND I KEEP BLEEDING, KEEP BLEEDING LOVE
De vandrar tillsammans utan att vid röra marken. Tillsammans är de lätt övermänskliga och skeptiskt dödliga. Deras känslor dansar fjäder lätt i en dans som gör så ont så ont, som att ligga på marken och bli slagen, ramla ner från klippan och gå sönder, eller helt enkelt vara hjärtskärande förälskad.
_______________________________________________________________________________________
Det där leendet är fantastiskt. Det där som spricker upp på hennes läppar då hon känner doften av honom i hennes egna lakan.
Hon har länge letat, hittat och samlat ihop mod i sin bägare som nu är villig att svämma över och släppas lös. Hon har kastat sin lena hud förtroende fyllt i hans famn. Och hennes känslor vet inte längre vart de ska ta vägen. . .
I ett undrande tomrum, i det där lilla mellanrummet mellan hans läppar vilandes mot hennes, strömmar de frustrerande kännslorna fram och tillbaka. Mellan hennes syre och hans koldioxid. . .
Han har tappat sitt hjärta i hennes knä. Men hon är varmt villig att vårda det med sin kärlek, så hon smeker det med sina lena fingrars spätts och ber en liten bön om att få tillfredsställa sin suktan och åtrå.
Hon hoppas att få strypa det lilla vidunder som kallas osäkerhet innan den sväljer hennes mod och tar med sig viljan på vägen.
Hon har, med sin osäkerhet, uppjagat en sinnes förirrande oro hos honom - En skräck för att hans lilla fågel ska flyga ut ur hans grepp - Att den hala lilla ålen ska slingra sig igen, och halka tillbaka till sitt dåliga förflutna.
Hon har länge letat, hittat och samlat ihop mod i sin bägare som nu är villig att svämma över och släppas lös. Hon har kastat sin lena hud förtroende fyllt i hans famn. Och hennes känslor vet inte längre vart de ska ta vägen. . .
I ett undrande tomrum, i det där lilla mellanrummet mellan hans läppar vilandes mot hennes, strömmar de frustrerande kännslorna fram och tillbaka. Mellan hennes syre och hans koldioxid. . .
Han har tappat sitt hjärta i hennes knä. Men hon är varmt villig att vårda det med sin kärlek, så hon smeker det med sina lena fingrars spätts och ber en liten bön om att få tillfredsställa sin suktan och åtrå.
Hon hoppas att få strypa det lilla vidunder som kallas osäkerhet innan den sväljer hennes mod och tar med sig viljan på vägen.
Hon har, med sin osäkerhet, uppjagat en sinnes förirrande oro hos honom - En skräck för att hans lilla fågel ska flyga ut ur hans grepp - Att den hala lilla ålen ska slingra sig igen, och halka tillbaka till sitt dåliga förflutna.
_______________________________________________________________________________________
Hjärtan fortsätter att blöda sitt förbannade blod.
Pulsar fortsätter att slå oss till obalans.
Och fjärilar fortsätter att retligt kittla där djupt inne någonstans mellan magen och ryggen.
Blickar fortsätter att flacka, som en spegel av den sprudlande viljan men tveksamma modet inom oss.
Och kinder fortsätter defenitivt att blossa upp som den varma brasan som välkomnat våren så länge vi kan minnas.
Människor fortsätter att förälska sig i varandra, så länge vi älskar den där smärtan som river i själen och sliter förståndet i stycken.
Pulsar fortsätter att slå oss till obalans.
Och fjärilar fortsätter att retligt kittla där djupt inne någonstans mellan magen och ryggen.
Blickar fortsätter att flacka, som en spegel av den sprudlande viljan men tveksamma modet inom oss.
Och kinder fortsätter defenitivt att blossa upp som den varma brasan som välkomnat våren så länge vi kan minnas.
Människor fortsätter att förälska sig i varandra, så länge vi älskar den där smärtan som river i själen och sliter förståndet i stycken.
Love hurts / Madelene
Kommentarer
Trackback
