Jag kramar den varma kaffekoppens öra i min ena hand och håller en vass kniv mot mina hjärncellers hals med den andra. Men varken hettan från det ny bryggda kaffet eller hotet mot tänkar-cellerna kan få mina idéer att krypa fram, mina tankar att rinna ur eller min inspiration att strömma över tangänterna.

Så brukar det inte vara.

Men bilder har jag desto fler av så de får rädda detta inlägg. 
En vacker dag ska jag ordna så att ni kan klicka på bilderna och se dem förstorade också.
Men idag är ingen sådan så ni får vänta.